Hej alla läsare!

Nu börjar det dra ihop sig för hemfärd en vecka här nere i Berlin. Jag vet inte hur alla känner men jag skulle tro att alla längtar hem lite grann men samtidigt så vill nog en del av alla stanna här längre. Vem vet, kanske är det någon som flyttar hit en dag?
Men nu är vi som sagt snart påväg hem och just nu sitter vi och väntar på bussen utanför vandrarhemmet.

Som ni säkert såg så kom det inte in något inlägg igår så jag tänkte berätta lite om studiebesöken som vi gjorde igår. Igår så fick vi välja ett av två studiebesök. Ett av dem var story of berlin som berättar om hela berlins historia  och det andra var Berliner unterwelten som var en bunker som användes som försvarsanläggning under andra världskriget och en avfyrningsplats för att skjuta ner flygplan. Och efter vi var klar med allt det här så fick vi göra vad vi ville, men bara vi gick till något känt ställe och tog kort på den platsen.

Resan har vart hur bra som helst, men i min åsikt för kort och jag skulle gärna stanna här ett tag till. Men lite hemlängtan har man ju såklart.

Det kommer  nog komma nåt inlägg till med bilder från våra studiebesök igår, så kika gärna in några dagar till framöver.

Nu känner man av att man lever kan jag lova. Redan klockan 7:15 imorse påbörjades marschen (givetvis med Eva i spetsen) mot dagens första studiebesök, nämligen en visning av Cecillienhof i Potsdam. Där fick vi chansen att vistas i de rum som Churchill, Truman och Stalin en gång i tiden höll till i vilket ingav en rätt så mäktig känsla. Inredningen var ståtligt och själva besöket var väldigt givande.

Efter det blev det lunch och lite shopping i Potsdam. Sen var det dags för att kika in Wansee-konferensen. Där hade vi en mycket duktig guide som håvade in några extrapoäng när hon lät oss ta med stolar runt i rummen. Otroligt uppskattat! Personligen tycker jag att det här besöket var det mest intressanta hittils. Guiden tog upp det mesta om förintelsen, de nazistiska planerna och den slutgiltiga lösningen. I ett rum kunde man till och med läsa överlevande från diverse koncentrationslägers kommentarer om livet efter förintelsen och detta fann jag mycket gripande. Vid besökets slut var vi fullmatade med kunskap och även klara för dagen.

Utöver det så kan jag meddela att vi snart ätit mat från världens alla hörn. Indiskt, grekiskt och italienskt för att nämna några så nu kan du vara stolt över mig mamma! Imorgon är det sista dagen i Berlin och det känns himla sorgligt. Vi är några stycken som lätt skulle kunna stanna här för alltid har vi kommit fram till. Så det kanske blir en flytt hit i framtiden för någon, vem vet? Men nu kräver lärarena tillbaka datorn så jag bör runda av här och det väljer jag att göra med en bild från dagen. Tack och hej! / Johanna

Hej, Daniel García här.

Vi besökte som rubriken antyder det Medicinhistoriska Museet i Berlin idag.



Museét som bara varit öppet i några år bestod av diverse utställningar som fanns fördelade på tre plan. Något som var lite tråkigt var att man inte fick ta några foton alls på plats. Några andra små minus som vi insåg ganska snabbt var att delar av museét var under rekonstruktion och dessutom att mycket information bara gavs på tyska vilket blev ganska tydligt när de i receptionen inte talade någon engelska alls. Beröm måste däremot ges till vår guide vars engelskakunskaper var väldigt goda.

Det var alltså ett guidat besök vi gjorde och turen började som sig bör på första våningen där vår guide berättade relativt inlevelsefullt redan från början. Där fanns den del av museét vars utställning var temporär och som för tillfället handlade om de största sjukdomarna som existerat under olika delar av de senaste 4 århundradena.

Därefter gick vi in i ett annat rum där han fortsatte berätta om de olika läkare, vars bilder hängde på väggarna, som var kopplat till det universitet som museét tillhörde. Värt att notera var som han även tog upp att endast två utav de 42 som fanns där var kvinnor.

På andra våningen kom vi in i en av de delar som tillhörde de permanenta utställningarna och det första man fick ta del i där var den så kallade "Anatomiska teatern". Detta innebar att vi fick sätta oss på några läktare, som jag tror var ganska uppskattat eftersom de flesta redan började bli trötta, medan han fortsatte berätta om hur man föreläst på samma sätt förr i tiden. Detta genom att då utföra obduktioner och dylikt inför publik som möjligen även kunde innehålla nyfikna människor som inte var utbildade läkare under vissa omständigheter.

Vidare så kom vi sedan in i det som var det mest intressanta med museét, nämligen salen som innehöll behållare med olika organ som var uppradade från helt friska till organ som drabbats av olika sjukdomar. Längst in i denna sal fanns även den del som vår guide avrådde oss ifrån om vi var lite känsliga där behållare stod med embryon och olika långt utvecklade foster som hade deformerats på grund av olika sjukdomar som orsakat många groteska utväxter och mutationer.

Högst upp där guidningen tog slut så fanns även en liten utställning med sjukhussängar som var utrustade med olika instrument som använts för olika patienter vars riktiga historier även stod berättade om vid sängkanten.

Det var allt från mig nu innan jag söker upp sängen. Imorgon får ni säkert läsa om besöket i Potsdam, godnatt :)

Per-Ivar Eggen här.



SPEI08, SPSK08 och Olle Lindfors var på den svenska ambassaden tillsammans. Alla fick en varsin ID-bricka och sen gick vi ut ur den gemensamma nordiska byggnaden för att gå in i svenska ambassaden.


Vi gick upp till andra våningen och väntade in ambassadrådet Christian Berg. Efter 10 sekunders väntan så klev Christian in genom dörren till konferensrummet.


Han berättade inlevelsefullt om diverse relationer mellan Sverige och Tyskland, från export till Nisch och Tysklands viktiga ekonomiska plats i Europa.

För att starta ett företag så skulle man vara beredd på att man troligen skulle gå i förlust första året.


Bild med ambassadrådet Christian Berg.

Swedish photography befann sig inne på gården av Oranienburger strasse 27,
Vi möttes av Dorothée Nilsson, en trevlig atmosfär, trägolv, vita väggar och fina tavlor.



Joakim Eneroths utställning bestod av bilder på röda hus i Sverige. 8 av hans bilder har köpts av Tate Modern i London.

Dorothée berättade även lite om hur Nina Grundemark startade galleriet i Berlin.
Hon uppmanade oss att flytta till Berlin för här finns lägenheter, jobb, utbildning och kultur för alla.

Peace Out

Hallå alla läsare!

Idag har vi som nämts i tidigare inlägg vart uppdelade och gått på olika studiebesök.
En grupp har vart på historiska museet, några på den svenska ambasaden, några på swedish photography och några på medicinhistoriska museet.

Jag ska berätta om besöket på historiska museet eftersom jag var på just detta besök.
Det började med att vår guide presenterade sig själv och vad han skulle prata om. Utställningen vi skulle få se handlade om tysklands återförenande i början av 90-talet.
Han berättade lite om händelserna som gjorde detta möjligt och om folkets missnöje i östra tyskland och om de stora demonstrationerna som folket gjorde.

Det var ett relativt kort besök på ungefär 30 minuter så då gick en del runt på andra visningar på museet och senare åkte jag, Sören och Christian till Carl Gert Von Stauffenberg´s avrättningsplats.

Nu ska två gästbloggare få berätta lite om de andra besöken de andra grupperna gjort under dagen.


Här är en gruppbild på de som var på historiska museet.
Vi står för övrigt på den plats där bokbålet den 10e maj 1933 ägde rum.

Hallå alla läsare!

Igår hann vi med mycket på ganska kort tid. Vi hann faktiskt med att se hela berlins sevärdheter plus ett besök på judiska museét.
Jag tänkte lägga upp lite bilder här nedan kommer lite bilder från gårdagen.


Här är utsidan på olypiastadion från OS 1936 från utsidan.


Här är enbild från insidan på stadion.

Här är rester från berlinmuren som är i sitt orginalskick.

Här är en del av muren som har reparerats och målats på.


Vi var också på judiksa museét men vi har tyvärr inga bilder därifrån vid nuläget. Vi kanske laddar upp några senare om det är någon som tatt några.

Idag ska vi dela upp oss i tre grupper och gå olika studiebesök. Några ska historiska museét, några på svenska ambasaden och några på medicinhistoriska museét.

Ikväll kommer vi lägga lite fler bilder och berätta om hur dagen varit.

Förresten, är det någon som kan gissa vilka männen på den sista bilden är som kysser varandra?

Nu har vi just avnjutit våran första frukost här på hotellet i Berlin. Igår var det ytterligare en bussresa, vårat första studiebesök och lite utforskning av staden som stod på schemat.

Nu tänkte vi bjuda på några väl utvalda bilder från gårdagen följt av lite bildtext. Enjoy!


På bilden här ovan tog vi en av många välbehövda bensträckare.


I bakgrunden skådar ni Göteborg. Med andra ord var det här just precis innan avgång.


Vårat första studiebesök ägde rum på koncentrationslägret Sachsenhausen. Vi hade inte vädret på vår sida men det stoppade inte oss från att vara uppmärksamma och vi fann det hela väldigt intressant!


När vi äntligen kom fram till Berlin var det dags att leta efter ett matställe. Att hitta ett ställe som erbjöd både god mat OCH överkomliga priser var lättare sagt än gjort men till slut fann vi vårat ställe, Santini.


Som avslut på kvällen åkte vi runt i en dubbeldäckare. Bilden representerar allas humör utmärkt.

Nu ska vi bege oss ut på en guidad rundvisning på stan så vi får mer koll följt av ett besök på judiska museét. Over and out / Johanna

Hej hallå!

Tanken med den här bloggen är att de som är intresserade ska få möjligheten att följa oss, SPNVTE08, under våran studieresa till Tysklands egna metropol och huvudstad - Berlin. Vi som kommer stå för skriverierna är två samvetare, nämligen jag (Johanna Eriksson) och Simon Åslund. Om allt går som planerat kommer ni alltså under v.37 kunna klicka in här och läsa om studiebesök, diverse intryck, tankar och händelser i största allmänhet rörande vistelsen.

I skrivande stund är det knappt två dagar kvar tills vi står på södra skolan och ska till att stiga på bussen. Resefebern börjar sakta men säkert infinna sig och paniken, stressen och ångesten över den ännu opackade väskan likså. Men den känslan som är starkast är ändå entuanismen över att äntligen få komma iväg på det som kan komma att bli den största resan under våra tre gymnasieår. Jag ska inte sticka under stol med att mina förväntningar är skyhöga men av tidigare lovord angående staden och resan att döma kommer jag inte bli besviken. Nej vet ni vad, det här ska bli riktigt roligt det!

På bilden nedan kan ni skåda era alldeles egna Berlinbloggare. Utöver det har jag inte så mycket att tilläga förutom: Let the Deutschland countdown begin!