Nu känner man av att man lever kan jag lova. Redan klockan 7:15 imorse påbörjades marschen (givetvis med Eva i spetsen) mot dagens första studiebesök, nämligen en visning av Cecillienhof i Potsdam. Där fick vi chansen att vistas i de rum som Churchill, Truman och Stalin en gång i tiden höll till i vilket ingav en rätt så mäktig känsla. Inredningen var ståtligt och själva besöket var väldigt givande.

Efter det blev det lunch och lite shopping i Potsdam. Sen var det dags för att kika in Wansee-konferensen. Där hade vi en mycket duktig guide som håvade in några extrapoäng när hon lät oss ta med stolar runt i rummen. Otroligt uppskattat! Personligen tycker jag att det här besöket var det mest intressanta hittils. Guiden tog upp det mesta om förintelsen, de nazistiska planerna och den slutgiltiga lösningen. I ett rum kunde man till och med läsa överlevande från diverse koncentrationslägers kommentarer om livet efter förintelsen och detta fann jag mycket gripande. Vid besökets slut var vi fullmatade med kunskap och även klara för dagen.

Utöver det så kan jag meddela att vi snart ätit mat från världens alla hörn. Indiskt, grekiskt och italienskt för att nämna några så nu kan du vara stolt över mig mamma! Imorgon är det sista dagen i Berlin och det känns himla sorgligt. Vi är några stycken som lätt skulle kunna stanna här för alltid har vi kommit fram till. Så det kanske blir en flytt hit i framtiden för någon, vem vet? Men nu kräver lärarena tillbaka datorn så jag bör runda av här och det väljer jag att göra med en bild från dagen. Tack och hej! / Johanna